Trohet, tvåsamhet och stabilitet är det mest förbjudna idag, om du frågar den som letar efter det i dagens dejtingklimat.
Kanske-kvinnan! Ni som dejtar utan att riktigt har förmågan att bestämma er, Ni som vill se vad nästa träff ger varje gång, som vill sova tillsammans, ja nästan vad som helst förutom att kalla sig ihop, förutom på helger.
De här kvinnorna letar ofta (grovt generaliserat) efter en man som är lite äldre & längre än dem själva, har ett fint CV, en bostadsrätt i innerstaden & ett kreditkort. Inget fel i sig, men det blir så ytligt. Detta samtidigt som kanske-kvinnan alltid letar efter en ”bättre partner” och därigenom inte kan stadga sig, för gräset kan ju vara bättre på andra sidan när hon öppnar appen efter helgen.
Det finns tydliga tecken på att kvinnor med hög utbildning kommer ha svårare att hitta ”rätt” partner framöver. Detta beror på våra förväntningar och mallar vad vi söker som människor och könsroller. Rent historiskt så har mannen haft högre utbildning än kvinnor, detta har nu ändrat på sig. Nu är det fler kvinnor som går ut från våra universitet och därav blir det svårare att leva upp till mallen som många kvinnor, utan att tänka på det själva, går efter när de söker en partner att bilda familj med.
Därav är det rätt besynnerligt att kanske-kvinnan ofta gör sig själv till ett ”billigt kap”. Väldigt få män kommer vara kvar hos en kvinna som inte vågar satsa allt och har god självinsikt. För även män önskar stabilitet och tvåsamhet. Allt har två sidor och vi kommer behöva finna en gemensam väg för att kunna skapa en önskvärd tvåsamhet, även i Stockholm.
Kan det vara så att vi behöver högre hyror så det uppstår ett behov av att vara två för att klara av ett hushåll?